Gamla ex, och göra ont eller inte...
Om man får ett mail på Facebook av nån som man inte är jättenära,men ändå känner ganska bra att hon samma dag som hon varit på fest hos mig träffat mitt ex på krogen och kanske vill träffa honom igen...
Är det fel då av mig att jag blir ledsen, fast jag har en sambo som jag faktiskt ärligt älskar och ett liv jag vill leva.
Är det fel att jag reagerar med tårar?
Iofs är det tårar för att det gör ont. Jag har själv lärt mig att man absolut inte träffar vänners ex. För att det gör ont då i kompisens hjärta, även om man har glömt. Speciellt om man haft en lång historia tillsammans.
Att det skulle ske skiter i jag i rent känslomässigt gentemot honom för dom känslorna är döda, det är respektlösheten jag är ledsen över. Det är jag jätteledsen över. Det finns så många andra. Blir äcklad. Och arg för att jag är en sån oerhört blåst människa som tror att folk har begränsningar. Men tydligen inte.
Jag kan inte säga ett ord om vad jag vet, istället får jag må dåligt över att dom tankarna ska mala, och det är FAN inte RÄTTVIST...
Mest av allt är det tårar för att jag han aldrig någonsin har respekterat mig det minsta lilla. Ínte det minsta lilla...Och lite tårar för att jag trodde att kompisar berättar saker för varandra.
Men jag har ju alltid vetat det. Eller hur? Att det inte fanns nån respekt. Alltid, alltid...
Det är ju inte första gången det händer, jag borde vara härdad nog att inte bry mig! Men, men...
Jag vet att jag har messat och ringt honom många gånger,senast i lördags när jag var ledsen och besviken. Då låg hans mobbe i fickan och han och hon bestämde sig för att kanske eventuellt ses....
Kanske ringde jag för att jag ville prata just med honom..Jag vet varför jag ringde. Bara för att han inte ska glömma mig. Fast jag vet att jag helst vill att allt ska vara glömt.
Jag vet att jag skickat mess där det stått att jag saknat honom Men vad är det att sakna? Bråk,svek,lögner,dramaqueen,intriger.
Det som gör allra mest ont är nåt jag inte tänker skriva här. Det får tas reda på på egen hand.
Jag ska inte göra så stor grej av detta, jag är så himla glad över det jag har. Ska inte göra sån himla stor grej av det hela. Ska inte göra så stor grej av det hela....
Jag berättade allt för Thomas. Han har kanske lite svårt att förstå hur jag reagerar men han förstod bättre än vad jag trodde. Han är underbar.
Det är säkert fel av mig att reagera överhuvudtaget.
Jag kan inte riktigt ta detta känner jag. Vill egentligen inte behöva ta detta, för mig är det så självklart...
Ja ja, ska för en gångs skull inte vara dramaqueen...Den gamla Jenny skulle ha kastat sig på telefonen och skrikit på honom, eller skickat taskiga sms...
Den nya Jenny ska bara vara ledsen ett tag för att hon är ledsen.
Man får vara ledsen. Jag skiter i om jag är egotrippad, men det finns så sjukt många andra...Så många andra...
Är det fel då av mig att jag blir ledsen, fast jag har en sambo som jag faktiskt ärligt älskar och ett liv jag vill leva.
Är det fel att jag reagerar med tårar?
Iofs är det tårar för att det gör ont. Jag har själv lärt mig att man absolut inte träffar vänners ex. För att det gör ont då i kompisens hjärta, även om man har glömt. Speciellt om man haft en lång historia tillsammans.
Att det skulle ske skiter i jag i rent känslomässigt gentemot honom för dom känslorna är döda, det är respektlösheten jag är ledsen över. Det är jag jätteledsen över. Det finns så många andra. Blir äcklad. Och arg för att jag är en sån oerhört blåst människa som tror att folk har begränsningar. Men tydligen inte.
Jag kan inte säga ett ord om vad jag vet, istället får jag må dåligt över att dom tankarna ska mala, och det är FAN inte RÄTTVIST...
Mest av allt är det tårar för att jag han aldrig någonsin har respekterat mig det minsta lilla. Ínte det minsta lilla...Och lite tårar för att jag trodde att kompisar berättar saker för varandra.
Men jag har ju alltid vetat det. Eller hur? Att det inte fanns nån respekt. Alltid, alltid...
Det är ju inte första gången det händer, jag borde vara härdad nog att inte bry mig! Men, men...
Jag vet att jag har messat och ringt honom många gånger,senast i lördags när jag var ledsen och besviken. Då låg hans mobbe i fickan och han och hon bestämde sig för att kanske eventuellt ses....
Kanske ringde jag för att jag ville prata just med honom..Jag vet varför jag ringde. Bara för att han inte ska glömma mig. Fast jag vet att jag helst vill att allt ska vara glömt.
Jag vet att jag skickat mess där det stått att jag saknat honom Men vad är det att sakna? Bråk,svek,lögner,dramaqueen,intriger.
Det som gör allra mest ont är nåt jag inte tänker skriva här. Det får tas reda på på egen hand.
Jag ska inte göra så stor grej av detta, jag är så himla glad över det jag har. Ska inte göra sån himla stor grej av det hela. Ska inte göra så stor grej av det hela....
Jag berättade allt för Thomas. Han har kanske lite svårt att förstå hur jag reagerar men han förstod bättre än vad jag trodde. Han är underbar.
Det är säkert fel av mig att reagera överhuvudtaget.
Jag kan inte riktigt ta detta känner jag. Vill egentligen inte behöva ta detta, för mig är det så självklart...
Ja ja, ska för en gångs skull inte vara dramaqueen...Den gamla Jenny skulle ha kastat sig på telefonen och skrikit på honom, eller skickat taskiga sms...
Den nya Jenny ska bara vara ledsen ett tag för att hon är ledsen.
Man får vara ledsen. Jag skiter i om jag är egotrippad, men det finns så sjukt många andra...Så många andra...
Kommentarer
Postat av: Åsa
Usch. får ont i magen bara jag läser. Vet hur det känns. Man får ha ont, det är mänskligt. Kram tjejen!
Trackback