En dikt till farmor.
Som ska vara på hennes dödsannons...Saknar farmor...
Med hösten kom ett sista andetag
Så kom den sista av mången levnadsdag
Då slogs ett sista hjärteslag
När löven föll från träden
Påbörjades den eviga färden
Nu lyser våra minnen från förut
som ett ljus som aldrig brinner slut
Gav ro att stilla vila ut
Kommentarer
Trackback