På sluttampen...

Av mitt samboliv.


Thomas har varit väldigt snäll som låtit mig på bo kvar, men jag känner att jag borde ha flyttat tidigare. Det hade nog förenklat för oss båda för nu ligger separationsångesten ganska tät över min hjärnglob känner jag.

Denna sista semestervecka ska ägnas åt oändliga sovmornar och packning av flyttkartonger. Vad som händer med oss får tiden utvisa, jag känner bara en stark längtan till något annat.  Det kanske är ett misstag av mig, av oss men då får vi stå detta kastet och försöka göra det bästa av framtiden. Eller så gör vi framtiden till den bästa var och en på sitt håll.

Ser inte fram emot att jobbet närmar sig, försöker tänka positivt men just när det gäller detta så är det svårt. Men jag tror det kommer lösa sig till det bästa ändå.


Idag fyller min far år så vi åker dit för att fira om några timmar.

Igår ägnades dagen med att ligga på en filt och samtala om livet med en kompis, och sen agera lektant till världens sötaste systerson. Det är helt sjukt var han är SÖT. Han kommer bli så SNYGG när han blir stor.


Jag ska lägga upp lite bilder från vår semester när jag fått ordning på allting.

Nu är det dags att vakna, jag var nog värd denna sovmorgon eftersom jag inte öppnade ögonen tidigare...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback