Sorgsen.
Jag vet inte varför.
Haft fruktansvärt mycket att göra idag på jobbet, ingen ansvarig som frågar hur det går.
Fick "skäll" av chefen för att jag glömt korrigera att jag kom en halvtimme för sent på min tidomat. På grund av tåget. Eftersom det är snö. Eftersom det är vinter, på grund av att jag pendlar cirka 3,5 jävla timmar...
Jag tycker mer och mer om mina arbetskamrater, mindre och mindre om allt runt omkring.
Man kanske ska vara försiktig vad man skriver offentligt nuförtiden men jag struntar i det just nu.
Jag vet att min chef är bussig och låter mig jobba in och fixar och trixar, jag vet att jag varit borta mycket och jag vet att jag bara är en simpel resesäljare! Men att sitta en hel dag på någon slags kurs och säga att varje enskild är en viktig tillgång för företaget är bara bullshit! Folk i ledningen har sagt till mig att passar det inte så är det bara att sluta! Så mycket var jag värd!
Varje enskild anställds värde...I kattguld.
Om varje anställd vore värd något så ordna en halvtimmes, eller timmes flex med frihet under ansvar. Behåll guldkornen på företaget, låt inte tillfälllig "arbetsbrist" eller omöjlighet till en fast tjänst bli ett skäl att inte låta någon riktigt duktig vara kvar på företaget!
Snälla nån, det är 2010 i Sverige, vad är det för fel??
Att jag sitter där, knappt hinner gå på fika för att jag ska vända ut och in på mig själv för att jag ska göra klart namnlistor, fördelningar, fakturor, offerter, mail,telefonsamtal,sälja,sälja,sälja....
Varför höjs inte min lön när ett mjölkpaket blir dyrare varje år??
Neej, jag är inte bitter...Inte alls.
Man skapar sitt eget öde, men lite flyt vore fan på tiden!!!
Är expert på att ha fjorton järn i elden utan att ens påbörja ett enda projekt. Måste hitta den där glöden.
Jag tvivlar inte på vad jag känner. Tvivlar bara på att jag själv är nåt att ha...
Men gumsan! en riktigt stor kram till dig. Du är bäst tycker jag! KRAM!