Jag är ledsen gud.

För att jag är en dålig vän, ett dåligt syskon,dålig dotter, en dålig förebild och allt möjligt.

Jag är ledsen för att jag ligger här i soffan och struntar i att folk vill att jag ska gå ut. Jag vill gärna gå ut, men jag vill också gärna bara ligga här och bara vara en stund. Jag önskar att glada Jenny fanns och hade energi och ork att hitta på saker.

Är ledsen för att jag inte är en tillräckligt bra vän, att mina tips och mitt tröstande antingen bara blir fel eller inte räcker till.

Är ledsen för att den som vill ha mig mest är fel person och ändå inte vill ha mig tillräckligt mycket.

Är ledsen för att Thomas och jag bråkar om sådant inte värt att bråka om.

Är ledsen för att någon bara hade fem minuter till övers och sen har mage att ifrågasätta mina motiv...

Är ledsen för att jag tänker igenom mina julklappar så mycket när hälften av min närhet inte tänker alls. (Julklappar är inte värsta viktigt, men tänkandet bakom kräver en tanke)

Är ledsen för att jag är orolig för att jag inte ska orka ta mig i kragen.


Familj, nära och kära är nära och kära. Men  i grund och botten. Vem tröstar mig egentligen....

????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback