jennylii

Nu har vi varit på begravning. Det är svårt att förstå att helt plötsligt en dag så tar livet slut. Det är så knasigt och läskigt fortfarande att jag inte vill tänka på det.
Så många minnen man har från när man själv var liten och nu helt plötsligt så finns varken farmor, farfar eller morfar kvar...

Tiden går så himla snabbt. Jag måste lära mig att njuta lite mer.

Thomas ringde i varje fall och sa att det var löst med hotellrum i Stockholm. Blandat med tårar av saknad efter farmor så smyger sig livet tillbaka med längtan till helgen, tvätt som ska tvättas, fiskgratäng som ska lagas till middag. Men det är väl så det är. Kontrastfullt är livet.