En dikt till farmor.


Som ska vara på hennes dödsannons...Saknar farmor...


Med hösten kom ett sista andetag

Så kom den sista av mången levnadsdag

Då slogs ett sista hjärteslag

När löven föll från träden

Påbörjades den eviga färden

Nu lyser våra minnen från förut

som ett ljus som aldrig brinner slut

Gav ro att stilla vila ut

                                     


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback