Vad betyder väl ett bröst?
Igår på sjukan låg vi tre stycken i samma sal. En tant, cirka 65 år, en tjej som var 35 år och så jag som är 25 år.
Den 35 åriga kvinnans familj kom på besök och hon hade två barn, en flicka och en pojke på åtta och sex år. När dom skulle gå hem hade pojken väldigt svårt att säga hej då till sin mamma och sprang in två gånger för att säga hej då. Jag gillar barn och tyckte det var väldigt sött, Tanten bredvid mig låg och ojade sig för sig själv att hon hade så ont.
Dom började prata med varandra och det visade sig att båda hade bröstcancer. Fast dom delade samma sjukdom var dom som natt och dag. Den äldre kvinnan var genomnegativ och hade nästan gett upp, och den yngre sa att hon tog dagen som den kom, att ett bröst inte var så viktigt och vad gjorde lite tappat hår egentligen? Hon sa att hon var tacksam för varje dag och att hennes 25 åriga syster hade sagt att hon skulle vara knäckt om hon blev av med bröstet och håret...
Det underbara med det hela var att den äldre kvinnan verkade få lite tröst av den yngre positiva kvinnan som verkade så urstark. Hon var verkligen stencool, precis en sådan människa jag önskar att jag vore. Där låg jag i mitten med en ond hals och hade inget att säga. Jag skämdes nästan för att min hals gjorde så ont att jag nästan grät, när dom låg där och pratade om att kanske inte vakna nästa dag. den äldre kvinnans man hade dött av cancer i halsen ett halvår tidigare så hela salen var nästan sprängfylld av sorg. Då vänder den yngre kvinnan det hela genom att berätta att hon och hennes sambo fått böter på vägen hem från sjukhuset för att dom kört 12 km för fort, och konstaterat att "Det finns värre saker än böter"
Låg och funderade på hur jag skulle reagerat om jag hade haft cancer i halsen, eller i bröstet...Om jag som 25åring som hennes syster skulle ha blivit knäckt av att bli av med ett bröst, eller håret...Troligen eftersom jag är rätt tuttfixerad...
Det var den värsta och bästa dagen i mitt liv. Den värsta för att jag mådde riktigt dåligt över hur negativ jag är, men underbar för att jag kom på att jag är glad att jag lever och har det ganska bra ändå. Nu kan det bara bli bättre.
Det blev inte av att vi sa hejdå till varandra för dom var upptagna med doktorer när jag gick men jag kommer alltid att tänka på det där...
Det gör ont i min hals, men när det inte gör ont längre så minns man ju inte smärtan...Och när man har ont i halsen är det ju jättegott med glass...Så egentligen är det inte så tokigt med lite ont i halsen??
Den 35 åriga kvinnans familj kom på besök och hon hade två barn, en flicka och en pojke på åtta och sex år. När dom skulle gå hem hade pojken väldigt svårt att säga hej då till sin mamma och sprang in två gånger för att säga hej då. Jag gillar barn och tyckte det var väldigt sött, Tanten bredvid mig låg och ojade sig för sig själv att hon hade så ont.
Dom började prata med varandra och det visade sig att båda hade bröstcancer. Fast dom delade samma sjukdom var dom som natt och dag. Den äldre kvinnan var genomnegativ och hade nästan gett upp, och den yngre sa att hon tog dagen som den kom, att ett bröst inte var så viktigt och vad gjorde lite tappat hår egentligen? Hon sa att hon var tacksam för varje dag och att hennes 25 åriga syster hade sagt att hon skulle vara knäckt om hon blev av med bröstet och håret...
Det underbara med det hela var att den äldre kvinnan verkade få lite tröst av den yngre positiva kvinnan som verkade så urstark. Hon var verkligen stencool, precis en sådan människa jag önskar att jag vore. Där låg jag i mitten med en ond hals och hade inget att säga. Jag skämdes nästan för att min hals gjorde så ont att jag nästan grät, när dom låg där och pratade om att kanske inte vakna nästa dag. den äldre kvinnans man hade dött av cancer i halsen ett halvår tidigare så hela salen var nästan sprängfylld av sorg. Då vänder den yngre kvinnan det hela genom att berätta att hon och hennes sambo fått böter på vägen hem från sjukhuset för att dom kört 12 km för fort, och konstaterat att "Det finns värre saker än böter"
Låg och funderade på hur jag skulle reagerat om jag hade haft cancer i halsen, eller i bröstet...Om jag som 25åring som hennes syster skulle ha blivit knäckt av att bli av med ett bröst, eller håret...Troligen eftersom jag är rätt tuttfixerad...
Det var den värsta och bästa dagen i mitt liv. Den värsta för att jag mådde riktigt dåligt över hur negativ jag är, men underbar för att jag kom på att jag är glad att jag lever och har det ganska bra ändå. Nu kan det bara bli bättre.
Det blev inte av att vi sa hejdå till varandra för dom var upptagna med doktorer när jag gick men jag kommer alltid att tänka på det där...
Det gör ont i min hals, men när det inte gör ont längre så minns man ju inte smärtan...Och när man har ont i halsen är det ju jättegott med glass...Så egentligen är det inte så tokigt med lite ont i halsen??
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åååh det är så fint me smarta och starka människor! Jag blev nästan lite gråtmild här i min soffa. :) Jag hoppas att du får slippa ha ont snart, allt är relativt och man får må dåligt för sin egen smärta, det är ju den enda man känner till Kram!
Trackback